Återanvänder en intervju jag gjorde för tidningen. Julius Aspman sprider rekorderlig skidglädje med sina filmer. Men vem är han? Mannen med det överdimensionerade leendet, ett leende som matchar skidvärldens kanske största kofta. Människovännen som med sin kompanjon Björn Daniels skapade rubriker under en långmarsch för Musikhjälpen i P3. Efter att, under föregående vinter, ha åkt runt och testat skidorter för freeride.se med Björn väntade ännu en vinter med kameran i högsta hugg. Men vi får börja med det senaste samhällsengagemanget, Musikhjälpen i P3.
Namn: Julius Aspman
Ålder: 23
Utbildning: Freeridegymnasiet i Malung
Civilstatus: Flickvän
Bor: Skriven i Orsa, i ett rött hus som skulle ha målats om för fem år sedan.
Jobb: Filmare och personlig assistent.
Meriter: Jag ovh Björn vann en railtävling i Tandådalen mot fem stycken tioåringar. Vi fick ett presentkort.
Facebook: Julius.aspman
Instagram: @juliusaspman
Freerideprofil: Chilla
Det började alltså med koridning, bad i Fyrisån och slutade i en 26-milapromenad?
– Tanken var ju att inspirera insamlingen med lite små uppdrag att utföra. Men allt gick så jädra fort,
vi hann liksom inte tänka så mycket. Vi råkade lova där i buren att vi skulle gå hem till Orsa från Uppsala om vi fick ihop över 250 000 kronor. Uppsala som vi hade cyklat till innan. Pang sa det och sedan var det bara att bita i det sura.
Hur mycket pengar drog ni in?
– 319 600 kronor. Helt osannolikt.
Fantastiskt bra jobbat! Vad har du för spännande planer i vinter?
– Tack! Jag vet inte riktigt än. Brukar inte ha en stor och färdig plan. Jag får lite cellskräck av att planera för mycket, gillar att inte stänga några
dörrar.
Jaha, lite bakgrund istället, vem är Julius Aspman?
– Jag är en fridfull, F-skattsinnehavande, frilansande filmare och fotograf som gör lite allt möjligt, men åker helst skidor.
Vägen till berg och kamera i handen?
– Jag upptäckte skidåkningen ungefär när jag var tio år tror jag. När snowblades kom, men skriv inte det! Tyckte det var en skithäftig känsla. Jag var ”Skid-Julle”, ville gå skidgymnasium och skulle bli jibbarnas konung.
Vad hände?
– Jag pajade knäna och började filma klasskompisarna istället. En film jag gjorde blev uppskattad och delad på nätet. Jag blev så glad att folk hade samma syn som jag. Det inspirerade och jag fortsatte.
Har du gett upp tävlingar helt?
– Ja, numera filmar jag bara. Filmar och försöker ha så kul som möjligt. Eller jag körde ju Ride the Cow i vintras i Hemavan i och för sig.
Du ler nästan jämt på film. Vad gör dig sur?
– Man filmar ju när man har en bra känsla. Annars skiter man i det. Man måste ha sol inne för att ha sol ute! Hm..sur? Tidiga morgnar är ingen hit. Är en extrem kvällsmänniska.
Jag har hört rykten om GoPro-kameror som riggats i duschar?
– Haha, det där är så preskriberat nu. Ingen kommentar!
Du är ju sponsrad, hur funkar det att förespråka miljötänk och samtidigt främja konsumtion?
– Oj, jäklar. Svårt! Jag känner någonstans att för att kunna göra gott behöver en människa ha lite kul själv. När jag får åka skidor mår jag så bra att det inte gör mig något att tåget till Köpenhamn på filmjobb istället för att flyga, som min uppdragsgivare ville betala för. Jag tror och hoppas också att jag kan påverka mina sponsorer att ta mer miljövänliga beslut.
Du slängde upp i sociala medier att du tänkte rösta F! Kanske lite kontroversiellt av en 23-årig kille i en ganska macho skidvärld?
– Jag kände att jag ville engagera mig lite trots att jag inte varit tillräckligt insatt. Jo, det blev reaktioner. Folk undrade om jag verkligen hade läst F!s partiprogram. Det flög ju runt massa fejkad fakta hit och dit om deras anhängare och valmanifest. Och då tänkte jag, att nu måste jag ta reda på den verkliga informationen. Så jag gick iväg till en valstuga och pratade med F!are där. Redde ut lite frågetecken. Jag håller med om mycket de står, inte allt men generellt tycker jag att det behövs ett parti som pushar hårt för jämställdhet i vår värld.
Ambition med filmeriet framöver?
– Jag har en dokumentärfilmardröm, men den suger jag nog lite till på.