Som ännu ett led i min långtgående strategi att bli en sådan där riktigt härlig inspirations- och feelgoodblogg pratade jag lite med en av mina äldsta vapendragare. En man som bröt sig ur Ompa-lompa-fabriken, kastade upp en ryggsäck på ryggen och drog iväg mot en horisont han förmodligen inte visste var den låg. Gissningen var att han inte skulle komma tillbaka och vid det här laget jag tror det är säkert att säga att vi andra gissade rätt.
Människor som kliver utanför de olika lådor av trygghet jag sitter och stirrar ner i fascinerar mig. Så i väntan på att jag kan skriva om egna #episka och #härliga #puderdagar, fortsätter jag att missbruka förtroendet som ”skidbloggare”.
Nu förtiden dyker den här blandningen av Raoul Duke och Kapten Sparrow upp hemmavid väldigt sällan. Det faktum att han bytt ut sin kajuta mot ett hus, öppnar dock upp för att faktiskt komma att hälsa på. Men man får alltid vara på sin vakt, för att umgås med en ångestlös och ständigt skrattande sjökapten, kan tära på en liten och sliten ekorres psyke. Ekorren kan lätt få för sig att tugga av sig armen, ta sig ut ur ekorr-hjulet och simma iväg mot djupa hav och salta drinkar.
Namn: David (Captain Dave)
Ålder: 34
Gör: Bedriver tvivelaktig, båtrelaterad verksamhet runt om i Asien.
Intressen: Högt och lågt!
Instagram: Aldrig! Mobilkameror är för fan ren och skär ondska.
Tiden går fort, hur längesen är det du drog iväg egentligen?
– 10 år sedan tror jag.
Från en ryggsäck i Thailand till ett hus på Bali, vad hände egentligen David?
– Ja, hur fan blev det så här? Det är en lång historia. Jag hade dragit iväg på en liten resa och råkade hamna på en båt för att göra en expedition. För att leta nya dyk- och surfdestinationer, en resa som startade på Bali och gick via Java, Sumatra och till slut till Thailand.
Det tog ungefär 3 månader och efter diverse stormar, motorhaverier och andra djävulskaper som passade mig utmärk, blev jag god vän med Jon som hade byggt båten.
Jon skulle till Sverige ett tag och behövde nån som drev och tog hand om båten. Det var egentligen så allt startade. Jag gillade den där skutan och köpte in mig i halva. Sedan bygge vi ett skepp till, och idag har vi totalt fem båtar. Plus att vi även är involverade i driften av en del andra fartyg av olika storlekar. Förbannat mycket ansvar nu när jag tänker efter.
Ja, du har väl tidigare kanske jobbat i rakt motsatt riktning från det där ansvar? Vad är det som händer?!
– Jag vet inte, byggt hus, gift mig, skaffat hund. Herregud Mårten!
Jag ber om ursäkt, det var inte meningen att bli otäck. Fortsätt med din historia.
– Ingen fara, jag trivs som en fisk i vattnet. Efter att ha spenderat halva året i Thailand och halva året i Indonesien i ca fem år, beslöt vi oss till sist att satsa på Indonesien. Det är här vi trivs och känner oss hemma och när det gäller dykning och äventyr till havs är det här man vill vara.
Mellan alla dessa resor som gjorts genom åren, för att utforska Indonesiens alla skatter blev Bali basen, det var hit man drog för att öppna havsventilerna så att säga. Det finns allt man kan tänkas vilja njuta av här, bra restauranger, nattliv, stränder, solnedgångar, med mera.
Med tanke på att jag bott i en hytt på tio kvm i alla år behövdes tillslut en bas och då blev det självklart Bali. Efter att ha träffat mitt livs kärlek behövdes tydligen någonting vettigt att bo i, så jag bestämde mig för att bygga ett hus, ett hus som jag just nu sitter i med en öl i handen och svarar på dessa frågor. Tänk så det kan bli.
Hur är det att jobba med indonesiska hantverkare?
– Den första regeln om indonesiska hantverkare är, vi talar inte om indonesiska hantverkare.
Hemma hos Casa Capitano
Handen på hjärtat, presenterar du dig som ”Kapten Dave”?
– Bara om det är fördelaktigt! Men fan, nej, det gör jag inte. Hur skulle det se ut? Men självklart har jag fått det smeknamnet på Bali eller Capitano som dom säger. Vi döpte huset till det, Casa Capitano. När fan kommer du och hälsar på förresten?! För att svara på din fråga, alla vill ha en full sjöman i kompisgänget, som sitter och drar historier och lögner om havets våg fram tills solen går upp.
Du har agerat vigselförättare?
– Ja, det har väl alla sjökaptener med lite självrespekt?
Insinuerar du att du någonsin haft någon sorts självrespekt?
– Ingen kommentar.
Vilka fler fördelar har sjökaptener?
– Det blir vad man gör det till.
Varför just Bali, alltså det du räknat upp som positivt? Det finns väl lite överallt i Asien?
– Bali är för mig är en jävligt bra plats att bo på. Det finns som sagt allt man behöver och lite till, och Bali är en fördelaktig plats för våra affärer. Går många flyg ut till ställen vi har båtarna och så vidare. Det är en skön vibe här och man lever ett liv i lyx för en billig peng.
När många hör ordet ”Bali” tänker depå Kuta vilket är ett stort svarthål av galenskap. Jag sätter inte min fot där. Fyfan. Finns så många andra bra ställen.
Du började i Thailand, varför är du inte kvar där? Vad hände? Är du efterlyst?
– Thailand är perfekt att starta i, men blir till slut jävligt tjatigt, falskt och är redan ganska förstört. Men jag gillar fortfarande Thailand i måttligt mängd. Jag har många ljuva minnen där ifrån.
Exakt hur trött var/är du på svenska backpackers?
– Under tiden i Thailand var dom mitt levebröd så det blev en hatkärlek. Men att höra samma förbannade hybris-tugg år ut och år in, om hur balla och speciell just vi och vår resa är, stod mig faktiskt upp i halsen.
”Åh! Vi är helt crazy! Vi har inte ens bokat nått hotelll och har ingen plan förutom fullmoon party på Koh Phangan och sedan Phiphi Island…”
Allting är relativt antar jag. Och så klart varje persons resa är unik och bäst i just den personens värld. Men det är ju just det, världen är ju ofta större än så. Jag tror man måste tänka större och utanför sig själv lite. Dom där kidsen skulle inte överleva ordentlig galenskap, inte ens om den kom förpackad i Resorb, vaccinationer, 8 timmars sömn och en mamma som väntar hemma vid telefonen i Sverige. Om det är bra eller dåligt orkar jag inte spekulera i.
Hursomhelst, vad jag vill säga är att varför fler naiva ungdomar inte råkar illa ut i Asien blir lite av en gåta för mig. Jag har sett så mycket dumheter Mårten.
Vad hände med båtsapan, apan Sture? Jag har förstått att han inte finns med er längre?
– Han försvann under mystiska omständigheter på Railey Beach. Efter att ha blivit utslängd från Carlitos bar.
Varför blev han utslängd? Kunde han inte sköta sig?
– Han kastade skit på folk.
Alltså bajs? Kastade han bajs?
– Ja, han sket i näven och slängde runt. Såg inte klokt ut. En regelrätt patron ur från Stures sida skulle jag säga.
Sture kändes ju som en skön apa? Varför började han leva fan?
– Vi tror att han, när han väl hittat sin rang i flocken, slutade tolerera nya människor. Vilket blir ofördelaktigt om man försöker livnära sig på turism.
Låter som att Sture ballad ur hejdlöst till slut?
– Han var ju en apa för fan!
Men Asien?! Är du galen?! Vad är så bra med Asien? Varför trivs du?
– Klimatet, människorna, livsstilen, det är inte så förbannat seriöst här och man gör som man vill och ingen bryr sig. Men det tar ett tag innan man verkligen börjar känna sig hemma, jag saknade Sverige en del dom första tre åren.
Vad är sämst med Asien?
– Det är trångt. Massa folk överallt och trafik. Trafiken! Fyfan. Som en muterad myrstack marinerad i kaffe.
Saknar du något hemifrån?
– Dig Mårten.
Naaaw, man blir rörd! Något mer?
– Det är väl kebabpizza och snabbt internet i sådana fall.
Vad livnär du dig på egentligen?
– Båtarna som jag sa förut. Lyssnar du inte?
Jag menar mer om du har något jobb på dagarna, tror jag. Eller vad menar jag?
– Jag tar även hand drift och underhåll av en lite större båt här nere. Ägaren ringer och jag kör dit båten kan man väl summera överenskommelsen som.
Vill du beskriva lite kortfattat en vanlig dag på Bali?
– På Bali blir det mest chill och självklart en del jobb med lite nya projekt och sånt.
Utförligt! Vad har du på gång? What’s the score here?! What’s next?!
– Det vägrar jag av flera anledningar uttala mig om.
Ok, fortsätt. Vill du utveckla lite?
– Man vaknar ungefär när man vaknar på morgonen och tar ett dopp i poolen, sedan sätter jag mig på hojen och drar iväg och käkar frukost någonstans. Fix och trix fram till solnedgången som är den klassiska mötestiden här. Man ses på någon av de många strandklubbarna, tja ungefär så.
Surfar du? Som alla andra, som besöker den där ön.
– Nej, jag är ingen biten surfare, det är för mycket jobb, slit o bök innan man får kicken man behöver.
Hur får du kickarna du behöver?
– Det vägrar jag av flera anledningar uttala mig om.
Råd till den som sitter hemma i Sverige och är lite trött på sitt jobb. Hur blir man sitt eget ödes sjökapten?
– Som svensk har man ju alla möjligheter i världen, bara spara ihop en slant och sedan dra iväg. Bara att följa tidvattnet, om man gör det hamnar man oftast rätt, det finns så oändligt mycket mer i världen än Sverige.
Om man bara vill resa lite då? Kanske med någon av era båtar? Hur gör man?
– Man skriver ett avskedsbrev och ett testamente, plastar in dessa och placerar allt i ett bankfack. Packar lätt, (ett jävlar anamma och badkläder räcker). Man lämnar nedra måsten hemma, reser i gryningen, springer mot soluppgången, inställd på ett sjöslag. Se till att du inte är allergisk mot krutrök och rom.
Något mer konkret?
– Man kan använda en dator och surfa in på www.wickeddiving.com till exempel. Eller www.tradewindsadventures.com.
