Det är nu man som någon slags ”skribent” ska förhålla sig till våren. Det verkar poppis. Mest överallt. Att ha en åsikt om våra årstider är nästintill obligatoriskt verkar det som. Och positivt ska det vara! Det är väl nästan bara hösten det är okej att tycka illa om? Ah, svensk höst! Usch! Buuh. Eller sådana där mörka och kalla vinterdagar. Tvi! (Att bo i Sverige och inte tycka om vintern, känns lite som att bo i Sverige och inte tycka om vintern.) Själv är jag skeptisk till våren. Av flera olika anledningar.
Den första och uppenbara anledingen kommer ur ett skidåkarperspektiv. Om man inte bor i Åre och egentligen tycker om att cykla mer än att åka skidor, sitter man alltid som skidåkare på våren och har lite ångest. Tror jag. Hoppas jag. Det vore så trist om jag är ensam i detta.
Dagarna blir varmare och ljusare, snön smälter och jag borde ha åkt mer skidor. Fler skiddagar, varför hade jag inte fler skiddagar?! Det är ungefär den vårkänslan jag har. Jag ser ingen charm i att Tussilagos börjar växa och att Huggormarna vaknar till liv. Sommaren är snart här. Skidor. Jag borde ha åkt mer skidor. Oavsett om saker där och då var mycket viktiga känns det alltid likadant. Samma fråga i huvudet – varför åkte jag inte skidor? Känslan av att slösa bort sitt liv växer och växer, växer tills en flygtur mot Chile känns som den enda rimliga vägen ut.
Men allt annat med våren då!? Det är ju så ljust och härligt, vrålar alla vinterhatare och solivrare.
Ja, visst. Eller?
Som bevisföremål A i målet – Vårens förträfflighet är en illusion vs. Vårälskarna – vill jag lägga fram, pollen:
Hela naturen vaknar till liv och försöker kväva mig långsamt. Valen är enkla, antingen avlider jag av olika typer av partiklar som pajar min andningsapparat. Eller så sover jag, som följd av olika mediciner. Väldigt trevligt. Som att välja mellan att åka på skidsemester till Danmark eller Alabama.
Som bevisföremål B – vill jag lägga fram, bajslukt:
Alla bönder runt om i landet vaknar ur sin vinterdvala och slänger ut allt bajs de kan hitta på åkrarna samtidigt. Mest bajs vinner! Vilket gör att om jag mot förmodan reser mig ur mitt pollendelirium och tar mig utanför staden, luktar allt bajs.
Som bevisföremål C – vill jag lägga fram, uteserveringar:
Uteserveringar är vårens förlängda dårskap. Men akta dig! Kritiserar du dessa, kritiserar du våren och då också i förlängningen hela mänskligheten. Alla människor i din närhet som försvann i oktober, som slutade höra av sig, som lagt upp statusar om ”höstmys” och ”mustiga höstgrytor” på Facebook, dyker nu upp och bokar in uteserveringar till höger och vänster. Och gud nåde dig om du tycker att det kanske blåser, eller regnar eller dagen på annat vis kanske inte lämpar sig att sitta ute och dricka rosé.
Din jävla vårhatare! Ta en filt till för fan! Gå hem till soffan? Är du deprimerad? Du borde läggas in! Det är ju vår! Så härligt! Ljust! Åh, som jag har längtat!
Har du dessutom turen att bo i en storstad ligger du alltid minst ett år efter modet rörande linnen och tatueringar. Och jag har inte råd att köpa nya flashiga solbrillor varje år! Man känner sig malplacerad. (Lite som den gången jag råkade hyra monoski och krascha in i en fransk skidskola.)
Som bevisföremål D – vill jag lägga fram, rosé:
Rosé är och förblir en sorglig ursäkt. Som innebandy ungefär. Vill jag dricka saft med alkohol blandar jag hellre lingondricka med hemkört. Eller Hopper’s Hoch? Vad hände med Hopper’s Hoch?!
Som bevisföremål E – vill jag lägga fram, kroppstemperatur:
På våren är jag alltid, antingen för kall eller för varm. Som att gå på en topptur iklädd en soppsäck. Det hela är ytterst obehagligt.
Som bevisföremål F – vill jag lägga fram, byta däck på bilen:
Att byta däck på bilen kan bara jämföras med att plocka ur diskmaskinen. Man blir påmind om att hjulen egentligen bara går runt, runt, runt. Och är man som jag, inte norrlänning, slutar spektaklet alltid med snedslitna däck och/eller att man betalar någon annan för att surra dit däcken. Vilket gör att självkänslan får sig en liten törn.
Som bevisföremål G – vill jag lägga fram, husvagnsdårar:
Det är vår och överallt där vägverket envisas med att anlägga växelvis körning i tre olika filer börjar husvagnarna dyka upp. Vuxna människor som på allvar försöker intala både sig själva och sin omgivning att det här med att haka på en liten låda bak på bilen, det är frihet det!
De spenderar all vaken tid med att uppehålla trafiken runt om i landet medan de maniskt försöker hitta till den campingplats de bokade en elstolpe på i september 2009. Förtält, grillar, en toalett som helst inte ska användas och all annan utrustning som behövs för att uppnå denna frihet gör det omöjligt att köra fortare än 50km/h.
Som bevisföremål H– vill jag lägga fram, det är långt till nästa vinter som fan:
Nästa vinter…