Hej!
Åket åket åket. Det var det som gick genom huvudet varje gång jag startade. Vad är min uppgift, vad är det JAG ska göra. Det här inlägget är egentligen bara ett tack och ett konstaterande. USA blev precis så bra som jag hoppades att det skulle bli. Första pallplatsen på världscupen, Sveriges första pallplats på sex år, en markering från den svenska flaggan att vi är att räkna med. Igen. Det jag minns mest av allt är att ställa sig på pallen och hålla upp skidorna i luften. Där och då fick jag igen allt jag har lagt ned och offrat under alla åren jag drömt om det. Det är värt det. Det är värt varenda dag det gör ont och det är svårt. Att sedan få dela ögonblicket med Mikael Kingsbury och Matt Graham, som är två av mina bästa kompisar på touren. Det var en maximerad upplevelse. Samma sak att luta sig över staketet och få känna stöder av mitt lag. Felix, Vinjar, Hedvig , tack. Och ni som inte var där. David, Clara, Tevje, Walter, tack.
Genom Lasses kontakter i USA hade vi lite extra personal på plats under tävlingen. Doktor Doug, hopptränare Scotty och hjälptränare Eliza, tack till er även om ni inte förstår nåt. Till Lasse som inte är teknisk nog för att läsa bloggar, tack. Till alla som hjälper mig från hemmaplan, Åre SLK och framför allt Åre Skidsport, tack. Till lagsponsorerna, Scott, Tenson, Frasses, Forefront, Woolpower, tack. Till SOK och i spetsen Anders Wiggen Wiggerud, tack för att ni fortsatte tro på mig. Till William och Jonathan, men mest av allt till Mamma och Pappa som kom hela vägen för att titta på mig. Tack för att ni var där. Tack för att ni alltid låter mig hålla på fast jag är sur och slår sönder saker på vägen.
Det var inte så att jag åkte mitt livs åk, eller ens mitt bästa åk för dagen. Men jag höll ihop det och visade att jag kan och ska vara där uppe och slåss. Jag kunde åka fortare, hoppa bättre på nedre hoppet. Kunde haft lite tightare linje över de tre stora pucklarna i mitten, men det som känns så otroligt bra är att jag åker bra puckelpiståkning. Varje dag. Det är det som gör att jag kommer fortsätta utmana om pallplatserna. Att detta bara är början. Nu åker vi till Japan och Ryssland för de tre sista världscuperna för säsongen. Det kommer stå 11 på bröstet när jag kommer dit, jag hoppas det är lägre när jag kommer hem. Viktigast av allt är att tänka på uppgiften. Vad är det jag ska göra. Jag ska åka puckelpist, hela vägen in i mål. Tack /Ludvig