Hej!
Jag och Felix är tillbaka i Montreal och från varsin säng ser vi slutspelet i NFL. Såhär kvällen efter tävlingen börjar de mesta av intrycken från igår smältas lite, och efter att ha tittat på våra åk om och om igen vet vi förhoppningsvis lite mer om vad vi ska ändra på till på lördag i Calgary.
Jag startade som nr 2 igår, och stod i strålande solsken på starten vid 12.15 lokal tid. Den kanadensiska publiken hade redan börjat strömma till ”Alex Bilodeau” som backen är döpt till, och träningen hade gått riktigt bra. Jag satte ned ett åk som jag direkt var nöjd med. Landade i linjen på nedre vilket var ett av mina stora fokus, och det var en helt okej tid. Fick 81.72 i poäng, vilket var högt, men jag var direkt rädd att backen var så bra att alla skulle åka grymma åk. En efter en kom resten av startfältet ned och bara tre personer fick bättre poäng. Kvalade som fjärde man i världen och skulle alltså starta fjärde sist i finalen.
Träningen inför finalen gick så fantastiskt bra. Spåret hade bara åkts av några personer efter inspektionen så det var bara ett nöje att ställa sig i rätt position och rikta skidorna nedåt. Fick mig en klunk vatten och ett par vänliga dunk i ryggen av lagkompisarna. Upp igen. Gick runt på start och värmde upp och såg en efter en åka ned innan mig. Till slut var det dags. Knäppte pjäxorna. Gled fram till linjen.
Jag landade bra i övre, och ville bara åka så rakt jag kunde, men fyra svängar i fastnade jag lite på en högersväng och kastades ur balans. Studsade runt lite innan jag fick ordning på det, men gick ändå av snett på nedre hoppet och var nästan över i fel spår i landningen. Visste direkt att det inte skulle räcka någonstans. Det var över en sekund snabbare än kvalet och fick 19.99 i tidspoäng, av 20 möjliga. Slutade på plats 15 till slut, och fick se den alltid så fenomenala Kingsbury vinna sin 30e världscupseger. Grattis till min käre vän Matt Graham som tog andra platsen.
Massor av positiva känslor att ta med sig såklart. Skönt att visa att jag ska vara där uppe, åkningen fortsätter kännas stabil och just nu vill jag bara tävla igen och igen och igen. Som tur är har vi bara några dagar kvar till första träningen i Calgary, där jag hoppas kunna fortsätta på den inslagna vägen. TACK till alla som hörde av sig och stöttade, även om resultatet inte var där det skulle så ÄR vi på rätt väg, och vi KOMMER komma dit. Tack.
Ludvig
