Hallå!
Tävlingen i Lake Placid slutade med DNS. Did Not Start. Trots mina ansträngningar var smärtan för stor, och det var tungt att behöva ställa in min första världscuptävling. Resten av gänget hade en bedrövlig dag. Per, Vinjar och Julia körde ur, och Hedvig fick sin poäng felkalkylerad vilket ledde till en missad final. Årets sämsta dag sa Lasse. Jag och Per tog vårt pick och pack och körde ned till New York. Såg Rangers vinna, åt konstig mat och vilade upp kropparna.
I förrgår körde vi tillbaka upp till Kanada och Val Saint Come. Backen var en katastrof förra året, så förväntningarna var låga. I år är den faktiskt riktigt bra. Vi bor 40 minuter bort, ungefär 70 minuter om du kör fel. Uppvärmningstältet fungerar bra om du är två personer, när det är fem olika där inne är det trångt. Annars är allt som sig bör inför nästa världscup. Vinjar tappade skidan i andra hoppet och körde sista biten på ett ben, till stora applåder. Per gnäller men åker bra. Tjejerna sover mest.
Mitt högra ben gör det fortfarande svårt för mig. Jag har genomfört båda träningarna, men med smärta. Den kommer så fort jag står lite med bakvikt, bara att stå fram helt enkelt. Har också behövt kasta om i trickpåsen. Det blir D-spin på övre och Back X på nedre. Allt för att minimera smärtan. Jag är helt inställt på att köra 100% imorgon, så länge det går i vart fall. Plötsligt är slutet på säsongen runt hörnet. Farmor brukar säga att tiden går fort när man är äldre. Jag tycker det går för fort nu. Mogul Team Scandinavia får i vart fall en ny chans imorgon, och banne mig om vi inte ska ta den.
Ludvig
