Hej!
När man står på toppen av JrVM-backen i Valmalenco är inte självförtroende den känsla som sprider sig i kroppen. Man ser fram till första hoppet, därefter ser man bergväggen ett par kilometer längre bort. Brant, isigt och små pucklar är det man har framför sig och det krävs mycket för att våga släppa skidorna i fallriktningen och låta det gå. Jag lyckades relativt bra med detta och fick med mig en 5e- och en 6e-plats hem. Faktum är att anledningen till att jag inte placerade mig bättre än så är just den att jag inte riktigt vågade släppa på det där sista, inte riktigt åka så fort som krävdes för att stå högst upp på prispallen. Vilket jag grämer mig så fruktansvärt över. Resten fanns ju där! Men det är bara att ta med sig detta och verkligen jobba på att pusha sig själv till att alltid åka fortare på träning. Detta var inte något som var märkbart bara hos mig utan hos hel det svenska laget. Den enda som faktiskt utmanade de ryssar och fransmän som låg i topp gällande farten var lagets rookie, Walter Wallberg. 14-åringen som är värd en stor eloge för sin åkning och inställning under sin första EC-turne. Han går in helt respektlöst och tycker att han ska vinna hela Europa Cupen just för att han vet att han kan, och det kan jag intyga att han absolut kan, bara han får ihop allting och skaffar sig lite mer rutin. Att ”träna på rutin” var något som han grymtade om att han skulle hem och träna på innan vi lämnade Italien för att resa hem till Sverige igen. Så, nu får vi se upp för Walle!
Nu väntar en vecka hemma med skidgymnasiet innan jag möter upp med resten av Landslaget för ett träningsläger i Voss, Norge. Därefter drar Tävlingarna igång igen! Håll utkik!
Bilderna nedan ären salig blandning av backbilder, hängbilder & resbilder. Tagna av mig och Patrik Pettersson.
/Felix
