Nu är det verkligen länge sen jag har bloggat. Den senaste tiden har vart smockad med saker att göra och dagarna har sprungit iväg. Men nu äntligen ska jag uppdatera er vad som hänt sedan jag lämnade Sverige för att fortsätta min säsong här nere i alperna.
Jag åkte tillbaka ner till Milano för snart tre veckor sedan. Jag och Filippa satte oss i bilen för att köra de 134 milen upp till Slovakien för årets andra 4* tävling. Planerad rutt var genom Vendig och Bratislava innan vi skulle nå slutmålet Jasna, Slovakien. Första stoppet vart Venedig i östra Italien, och så fint vi fick det där. Vi gick runt en hel kväll och förmiddag och bara fascinerades över alla skyltfönster och allt vatten som fanns överallt. När vi hade turistat oss där i ett dygn begav vi oss till Bratislava, huvudstaden i Slovakien, för att kolla in den staden. Bratislava levde verkligen inte upp till Venedigs helt fantastiska gator tyvärr. Det tog oss tre dagar att ta oss till Jasna och vi fick verkligen världens finaste roadtrip på vägen dit. Roligt att få se delar av Europa som man aldrig vart i tidigare och det är alltid ett nöje att hänge med min käre vän Filippa.
Här åkte vi båt som vi åker buss i Sverige. Venedig är en otrolig stad, alla hus står i vatten och det är en stad som tyvärr är hotad av miljöförändringarna och den stigande havsytan.
Här är vi två glada tjejer i Bratislava. Leka storstadsliv måste man också få göra ibland. 
Sen anlände vi till Jasna, ett berg som är känt för sin dimma som alltid hänger tungt över toppen. Så dagen då det var dags för face check infann sig både dimma och snöstormen som ett brev på posten, inget face syntes till under hela dagen. Jag var mest glad att jag kunde åka skidor med min axel och att den kändes så bra att jag skulle kunna tävla.
Första planerade tävlingsdag var det ingen som trodde att tävlingen skulle bli av då vi vaknade upp till dimma, men det sprack helt plötsligt upp och blev strålande sol. Tävlingen blev av så både åkare och organisation blev glada. Förra året spenderade jag nästan en vecka på att vänta på att få se det här facet. Ingen åkning blev det då, i år fick jag äntligen åka ner för det också, den blåa linjen är där jag åkte.
Friåkning är en sport där det mentala är superviktigt, kanske den viktigaste komponenten för bra resultat. Med en skadad axel var det många hjärnspöken under rekningen och det var svårt för mig att hitta ett mode där jag kände mig trygg och säker i både linjeval och kropp. Imponerande nog stod jag på start, stakade ut och glömde allt som hade med axeln och göra. Jag stompade mina klippor och kände lättnad när jag kom ner. Jag hade ett misstag högst upp i åket som mest troligt kostade mig en del men att jag blivit stabil och börjat stå åken gör mig otroligt glad. Känner mig starkare och starkare för varje tävling som går. Slutade på en sån där 4:e plats igen, alltid tråkigt att inte få kliva upp på pallen men med tanke på axeln så är jag otroligt nöjd.
Filippa och ett härligt tjejgäng var med med och stötta varandra.
Mina stabila åk under de senaste tävlingarna innebar att jag visst gick upp i ledningen i touren. Hur hände detta? Nu har inte alla 3 resultat heller och det är MYCKET som kan hända på slutet. Skönt för självförtroendet att leda dock. Till helgen kör jag nästa tävling i Nendaz, Schweiz. Finalen kommer även livestreamas så håll utkik på mina sociala medier för updates.
Instagram: @karinstockel