Min axel är aningen mörbultad och det är många muskler och fästen som har fått sig en rejäl smäll. Jag har vart på behandling hos min fantastiska massör, och allt i allo-coach i helgen, hur fint och snällt är inte det? Hon är ingen sjukgymnast men hon har koll på en hel massa saker så jag litar på hennes omdöme. Hon är positiv och tror att allt kommer bli bra fram till tävlingen, jag tar den positiva känslan med mig och håller tummarna. Nu går jag på värmebehandling så många gånger det bara går fram tills jag åker ner till alperna igen och värmedynan är nu mer min bästa kompis. Tänker bara blodcirkulation och läkning just nu, cirkulation cirkulation! Inte direkt det roligaste som har hänt i livet. Ska försöka ta mig iväg till gymmet för och köra lite ben här i veckan, känner att kroppen verkligen hade behövt ta i lite efter snart en vecka med vila. Kroppen har dock behövt sova otroligt mycket måste jag säga, märks att den blir trött av att ha ont och laga kroppen.
Evelina var ju hemma i Italien över några få dagar förra veckan och även hon råkade ju ut för en liten skada. Tillsammans körde vi healing och meditation för och låta kroppen läka och bli hel. Evelina är kanske den mest fantastiska människa jag känner på jorden, hon är den hon är till hundra procent, är en grym skidåkare och kanske världens bästa vän. Hon har hjälpt mig mycket framförallt med det mentala men det är otroligt mycket jag lärt och tagit med mig från förra året när vi reste land och rike runt tillsammans. I år är det Filippa jag har äran att lära av och resa tillsammans med. Det är helt otroligt vad det här livet ger en, jag lär mig från alla jag känner och att ha den här möjligheten, det är fantastiskt!
Jag har fått perspektiv på saker och ting efter den lite småjobbiga hösten som jag hade. Det här är helt klart den säsongen jag har trivts som bäst och jag mår väldigt bra i och med mig själv. Det är som att många stressmoment och distraktioner har fallit av mig. Istället för att vara nere i alperna och hela tiden ha en liten känsla i magen som vill tillbaka Riksgränsen, som vill någon annanstans, har jag tänkt om och börjat trivas precis där jag är. Jag menar, jag sliter för att få åka iväg varje vinter och tävla, åka skidor och umgås med världens bästa människor, den tiden är för dyrbar för att jag ska sitta och längta där ifrån. Det finns ingenting annat som får mig att må så bra som att åka skidor och det finns ingenting som får mig att känna så mycket frihet.
Jag måste också nämna mina roomies i Champoluc, det är kanske väldens bästa skidfamilj, det är precis vad vi kallar oss, familjen. Det är precis vad vi är också, vi tar hand om varandra och ser till att alla mår bra. På kvällarna ligger vi i varsin säng uppe på vårt loftrum och pratar om livet. Vi lär känna varandras alla sidor och jag älskar hela tjocka familjen grymt mycket. Tack för att ni förgyller denna säsong.
