Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Pallen i Les Arcs 4*

Så äntligen fick jag riva av året första tävling och som jag gjorde det. Den här sporten alltså, den är ju verkligen upp och ner måste jag säga. När tävlingarna flyter på och alla förhållanden är på rätt sida finns det inget roligare, man vill bara upp direkt efter sitt åk och göra det igen. Men när man kommit till en tävling som är si så där anordnad, åkare hade åkt i facet innan tävling, funktionärer som endast pratade franska och när starten är 5(!) timmar försenad önskar man att man aldrig börjat med detta. Jag vakande kl 6 igår morse och kl 17.30 fick jag droppa in i mitt åk. Jag gick alltså runt med tävlingsfokus i huvudet i 11,5 timme, men det var fint väder och snöförhållandena var magiska så det var inte så synd om mig ändå. Det var dock många gånger under dagen jag tvivlade på att jag skulle få starta över huvud taget. Jag hade nummer 106 så där av det enorma tvivlet.

static1.squarespace.com

Det var första tävlingen för säsongen för mig, efter att de två första blev inställda, så jag försökte njuta när jag förstod att jag faktiskt skulle få åka. Nya mål är satta när den nya säsongen anlänt och som jag bara rodde dom i land på första tävlingen sådär. Jag tänkte smart, trodde hundra procent på mig själv och fick för första gången kliva upp på pallen i en 4*. Jag var inte ens nervös på start, jag njöt av åket och kände att jag äntligen fått lite nytta av de två åren jag kört på kvaltouren. Det är nog svårt att förstå som utomstående hur tävlingarna fungerar och vad vår sport går ut på, men alla som kör här är precis lika mycket tävlingsmänniskor som i vilken annan sport som helt. Att få komma 2:a efter att ha kämpat i två år är som en enorm lättnad. Min utvecklingskurva har hela tiden pekat uppåt men det har gått aningen långsamt. Äntligen känner jag att det släppt, äntligen kunde jag slappna av och bara vara den skidåkare jag vill vara på tävling. Mycket mentala mål som nåddes igår också, det var så skönt att jag kunde kontrollera mina tankar, min kropp och allt runt omkring. Jag tog kontrollen över mig själv, ingen annan. Jag gick in med inställningen att ingenting skulle få distrahera och störa mig, all bra energi skulle förbli i mig och inte någon annanstans. Jag lyckades med det och det känns som en seger i sig. Vi var åter igen ett stort svenskt/skandinaviskt gäng på start och så roligt vi haft. Älskar alla de själarna så mycket och jag är så tacksam för allt vi får lära av och med varandra. Elias Henderson kom dessutom 3:a i herrklassen, grattis till honom!

Skärmavbild 2016-02-06 kl. 12.33.31

static1.squarespace.com2Och här har vi den svenska startelvan på damsidan. Kajsa, jag, Carro och Filippa.

IMG_1482 (1)

Känslan på pallen

static1.squarespace.com3

Här firade vi pallplatsen och att Filippa fyllde år igår. Ja hon fyllde faktiskt år, det ska vi fira ännu bättre när vi kommer tillbaka till Italien.

Nu väntar en vecka i Champoluc innan jag beger mig hem till Sverige för lite ny energi. Nästa tävling är i Slovaken 24 februari så det dröjer lite tills dess.