Har egentligen en massa saker och säga, har tänkt skriva några blogginlägg tidigare under helgen och veckan men har ärligt talat inte orkar anstränga mig desto mer. Sen jag kom hit har jag känt mig lite nere, stressad och väldigt trött. Jag kände mig nästan lite deprimerad, och det är mest troligt på grund av två veckor hemma i Kiruna. En aktiv tjej som mig, som oftast har saker att göra hela tiden klarar inte av att inte ha något mål med livet i två ynka veckor. Det var skönt och vara hemma i Kiruna också men min hjärna blir understimulerad och till slut ledsen, börjar fundera på om jag har någon överaktiv sjukdom när jag reagerar så hårt på det, hehe.
Men jag kom hit, miljöombyte efter miljöombyte och jag vara bara så trött, jag sov 10-12 timmar i sträck de första två nätterna och ändå sov jag som ett barn hela natten. Men igår var jag ju på tur med Klas och Micke, vilken jäkla lättnad för själen. Kändes som att tusen stenar föll bort från mina axlar och jag började leva igen. Se vad lite frisk luft och lite aktivitet kan göra. Idag fick jag dessutom åka skidor med Albin och Klas på världens bästa fjäll. Jag har känt mig lite off i skidåkningen tidigare i veckan men idag hittade jag det igen, kändes skönt att börja bygga upp en trygghet igen. Har kommit på att det är vad jag förlorar först om jag inte åker på ett tag, självförtroende och trygghet.
Det här var en fin dag på Nordals för några år sedan, det där fjället är något utöver det vanliga!
Hängde lite med Filippa idag, en tjej som bodde här uppe det året jag vann NM, hon var med på alla de (galna) tävlingsdagarna. Vi pratade om det idag och jag är fortfarande helt fascinerad över hur jag lyckades. Alltså hur kunde jag gå från att ha vunnit kvalet till att hålla huvudet kallt och vinna hela skiten? Jag var inne i en bubbla under de dagarna som jag aldrig har upplevt efter det, jag söker den rätt ofta men har konstaterat att den mest troligt aldrig kommer dyka upp igen, det där är sånt som bara händer några få gång i livet. Men den säsongen kände jag mig stark. Stark, stark, stark ända in i själen, jag stod på start, halvt livrädd men ändå helt lugn och visste jag att jag skulle klara det. Jag har känt mig stark den här säsongen också, jävligt stark många gånger men på ett annat sätt. Jag har känt mig mer grundad, säker och trygg. Även om jag förlorar tryggheten ibland vet jag att jag har det där och en vacker dag kanske jag åter igen få uppleva den bubbla jag en gång fick befinna mig i. Idag startade min Riksgränsensäsong på riktigt och jag är förbannat glad att vara här, kärlek till detta ställe!!
Det här är från NM 2013, efter den där klippan fick jag pusta ut, sista finaldagen och sista åker på tävlingen, phju!