Oj, senaste veckan sprang iväg och det har vart fullt upp. Senast jag skrev vad före Obergurgl och tävlingen var lätt den sämsta m en samtidigt den bästa på hela säsongen, jag ska berätta. Vi kom dit, facet är rätt stort men jag hittade en linje som kändes bra och snön såg också riktigt bra ut. Jag droppade in som nr 7 och när jag åkte insåg jag att snön inte alls var som förväntat men jag hade mer kontroll under fötterna än jag hade i Nendaz så det gick bra, tills jag kom till första klippan, landar på en sten och toma hawkar.. Nåväl, inte mycket och göra åt det, kände på knäna och kollade så att huvudet satt kvar, allt helt så det kändes skönt. Jag åkte ner och såg tjej efter tjej kastas omkull av den osköna snön, det var inte så hemskt och åka men det var som lim i alla landningar och jag förstår inte varför. Sen kom Carro, kraschade på samma sten som mig, sen kom Evelina och åker riktigt bra (som alltid) men får ett felskär eller liknande och tumlan ner på ett väldigt dåligt ställe. Det blev helikopter till sjukhus, ett ledband mindre i foten och en hel massa tårar. Carro och jag gasade till sjukhuset för att mata, trösta och peppa vår skadade vän. Det var tungt där ett tag, ni vet för Evelina var det här tävlingen då det avgjordes om hon skulle kvala till världstouren eller inte. Eftersom hon kraschade krävdes det att tjejen bakom henne skulle komma 2:a, ni förstår alla känslor som strömmade då. Världstour eller inte? En förstörd vårsäsong och en massa smärta och mentala omställningar, men sen fick vi ett sms där det stod att Evelina hade kvalat. HALLELUJA JIPPI!!! Och inte bara det, Evelina kvalade tillsammans med två andra svenskar, Christoffer Granbom och Kristoffer Turdell, TRIPPELJIPPI! Så även om det var en skitdag på så många sätt så var det ändå som att ljuset lyste igenom och vi blev glada igen. Vill passa på och säga grattis till dessa otroligt grymma människor, ni kommer vara saknade på fwq men jag vet att fwt kommer bjuda på fina minnen också.
Evelina fick flyga hem medan jag och Carro brassade autobahn tillbaka till Sverige. Två dagar och några ömma kroppar senare var vi framme i Åre. Vi deltog på Åka skidor ski camp i strålande sol och massa glada humör, det var helt fantastiska två dagar!! Jag återkommer med ett inlägg om det senare för känner att det blir en novell för er att läsa annars.
Här har ni både berget och de sköna bönorna som åkte ner för det.
Jag tog flyget hem i torsdag för att åter igen komma hem till Kiruna. Så jag har träffat finaste Jari igen och nu är den värsta tiden av distansförhållande över, nu ska jag endast pendla 12 mil, det är ex antal 100 närmare än tidigare. Men innan dess stannar jag här i stan i en vecka för att varva ner, göra ärenden och umgås med vänner och familj. Vi hade en helt fantastisk dag i mina föräldrars stuga igår, vindstilla och strålande sol gjorde att de riktiga vårkänslorna smög sig på. Vi vittjade nät, grillade och visade Jari vart jag spenderat stora dela av min uppväxt. Det var fint att få vara med min familj, Jari och min mormor och morfar, en lugn och fin dag ute i de svenska fjällen, på en skoter, framför en eld och med bästa sällskapet. Kärlek till livet!
Inte så pjåkigt väder att vittja näten i.
Kattuvuoma är bra vackert, här har man det bra.
