Igår tog jag en dag ledigt och åkte med 4 andra sköna bönor till Martigny som är en lite större by som bara ligger någon mil bort. Julia har jag ju glömt och berätta om, hon bröt benet för någon vecka sedan (riktigt stor tumme ner) och ännu en skada på en av mina vänner den här säsongen. Det är inte kul det här med alla skador men man får försöka stötta och peppa dessa personer så gott det går. Så när Julia hade läkarbesök hängde en hel fan club med in på sjukhuset, vi fick några sköna kommentarer från sköterskorna men ska det va så ska det va, ett brutet ben behöver 4 supportrar så är det bara.
Vi hade en riktigt trevlig dag utöver läkarbesöket med lite shopping och skönt tjejhäng, man kommer lätt ifrån såna saker när man säsongar. Vi gick in på HM och vi var som 5 barn på julafton, jag insåg inte hur länge sen det faktiskt var jag var inne på en affär, jag har inte ens vart in i någon här i Verbier(?!?!?!) Jag och Evelina var i Wien men vi shoppade inte då, vi åt mest mat, haha. Så igår vi var helt lyriska, sprang/hoppade runt som galningar och testade allt vi tyckte såg intressant ut. Det är kanske inte så konstigt att man blir lite shoppingsugen när det enda man strosar omkring i är underställ, träningskläder eller de slappaste kläderna man äger. De man bor med är som en familj efter x antal månader under samma tak så man hade inte kunnat bry sig mindre om kläder. SKÖNT kan jag tycka men efter att sprungit runt i HM igår inser jag att man lever som en bergsget på ett berg 5-6 månader om året, rätt isolerad från omvärlden och att det faktiskt är rätt skönt att komma till ett liv som luktar vardag och ”normalitet” trots allt.
Vi hade dessutom lite picknick i ett köpcentrum och jag kände att det är så här livet ska vara ibland, äta picknick med världens bästa tjejer i ett köpcentrum mellan magiska bergstoppar. Man behöver såna dagar också och en hel massa vänner!
Har ju även glömt och berätta att jag under tävlingsdagen i lördags faktiskt kraschade och att jag lämnade spår efter mig. Jag hade rätt nyligen ett blåöga och nu kör jag på stilen med skrapsårskind. Jag kände att istället för att krascha under tävlingsåket (vilket jag är leds på vid det här laget) så såg jag till och gör det innan, om jag nu var tvungen och krascha, och det verkade ju funka. Tummen upp för det men tummen ner för såret mitt i ansiktet, haha!
