Hunnit slå mig ner i Verbier igen för det har börjat bli några dagar sedan jag kom hem och jag har blivit väl omhändertagen. Solen har lyst, snön har inte vart perfekt men otroligt rolig och så nära puder man kan komma. Jag har haft otroligt roligt med fina människor och försökt njuta av livet helt enkelt, inte så svårt när det är toppenförhållanden och våren närmar sig. Humöret blir så mycket bättre med lite D-vitamintillskott i ansiktet. Jag har dock insett att det snart är dags att åka tillbaka till Sverige för mig igen, jag har en tävling här i Nendaz nästa helg, sen är det en tävling i Österrike och direkt efter det åker jag mot Åre och Sverige. Vemodigt måste jag säga men jag försöker njuta så mycket jag kan av varenda dag och varenda sekund som jag är kvar här.
Min kära pojkvän frågade mig en gång om jag alltid tycker att det är roligt att bege mig ut i backen varje dag? Svaret kommer här: nä, verkligen inte, men de flesta av de gångerna kommer jag hem och är överlycklig över att jag tog mig ut. Jag tycker nästan alltid att det är roligt att åka skidor, med undantag för dagar då jag lider av krämpor av olika slag, smärta kan ta död på så mycket glädje här i livet. Jag åker nästan alltid mer än planerat för att det är roligare än förväntat och jag inser allt oftare att skidåkning verkligen är min största glädje i livet. Även om det tar emot att hoppa i pjäxorna vissa dagar så brukar även de dagarna väga över till det bättre i slutändan och jag tror det är ett tecken på äkta kärlek. Jag är och kommer nog för alltid vara besatt av skidåkning på ett eller annat sätt och jag är överlycklig för det.
Jag har även släppt lite krav och press från mina axlar. Jag har hittat en stabilitet inom mig ju längre säsongen har förflutit, jag har ännu inte uppnått mina mål på tävlingar men vet ni att det gör inget, för jag vet att det är så nära nu, att jag kan ta på det men inte riktigt hålla fast vid det ännu. Den djupa känsla av självsäkerhet betyder så mycket mer än ett resultat på ett papper och det glädjer mig att jag verkligen känner så. Känns som att jag har hittat en sund inställning till tävlingar, friåkning och vad som är viktigt i livet, jag spränger gränser samtidigt som jag har otroligt roligt på vägen, vad mer kan man behöva?
Blåste på fint i torsdags, det var kyligt men vackert när snön drevade över topparna.
Vi hade en rolig dag trots vinden, hittade på roliga saker som tandemhopp.
