Jag kom hit i tisdags med vemod i kroppen, lämnade Kiruna med en aning hemlängtan redan innan jag hade hunnit åka. Jag ställde mig på skidor i torsdags utan någon som helst motivation, alltså det var verkligen riktigt dåligt till en början. Jocke fick ju mig på benen igen som ni vet och jag kände att fan vad jag älskar att åka skidor.
Så igår fick jag åka med en av de personerna jag älskar att åka skidor med, nämligen min huskompis Elias. Han har koll på verbier betydligt bättre än vad jag har så han tog med mig på åk jag ännu inte gjort här. Vi åkte backside, det är baksidan av Mont Fort. Hela systemet är rätt uppåkt och så även den vanliga vägen ner på backside, men vi bestämde oss för att hika en liten bit för att nå lite mer orörd terräng. Kände när jag gick med skidorna på ryggen och solen gassandes i ansiktet att det är det här jag lever för. När jag kom över kanten och fick titta ut över berg med ofantliga möjligheter till åkning och toppturande kunde jag inte mer än le. Vi fick ett helt magiskt åk hela vägen ner med lite dropp och en hel massa orörd kallsnö. Jag fick även inviga rännorna som finns på Mont Gelé, vi åkte in between och även det åket var otroligt bra med kallsnö och fina svängar. Jag insåg varför jag gör det jag gör igår om jag säger så. Älskar att åka med Elias, han ger mig sån boost i allt som har med skidåkning att göra. Tusen tack för det!!
