Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Kvävas, grundas och lyftas!

Är nu på väg från Verbier hem till Kiruna för en veckas avslappning och grundning. Ni vet när man reser som jag gör, det är lätt hänt att fötterna lyfter från jorden och svävar iväg i en liten bubbla. Jag känner att det är precis vad som har hänt under de senaste dagarna så jag tänkte att det är bra och komma hem till verkligheten en stund för att komma ner på jorden igen, hitta hem en sväng. Det är svårt det här med tävlingar, resor och alla människor som man så intensivt träffar och umgås med. Sen är det en sådan sjuk grej att när jag får tid över så sätter jag mig och bloggar, mejlar och redigerar edits som jag sen ska kunna posta på sociala medier. Jag läser inte ens nyheterna, hör ni det? Jag har ingen aning om vad som händer i världen förutom saker som händer runt mig, alltså det är ju så sjukt så jag nästan mår illa. Samtidigt älskar jag det så otroligt mycket, men jag har folk runt omkring mig som påminner mig om att försöka hålla bubblan rätt nära marken under skidsäsongen, dom hjälper mig att spräcka den ibland också.

Jag har ett liv i Verbier, ett liv resandes på tävlingar, ett liv i Riksgränsen och ett liv i Kiruna. Jag ska behålla kontakten med mina vänner, min familj och framförallt min pojkvän i Kiruna, samtidigt som jag ska sitta på åkarmöten, köra mellan skidorter, stötta, heja och vara en god vän med alla mina skidvänner. Där emellan ska jag fokusera på det som för tillfället är det viktigaste för mig, tävlingar och att utveckla min skidåkning. Jag lever i två parallella världar som är svåra att få att klaffa ibland, jag kan inte befinna mig på båda platserna samtidigt även om det är det enda jag vill. Samtidigt som jag har världens bästa vänner, familj och pojkvän så är jag borta flera månader per år och sysslar med det jag älskar mest och brinner för. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det här men samtidigt som jag är ute och gör precis vad jag vill har jag hur många som helst att anpassa mig till. Som sagt, mitt parallella liv i Kiruna kräver kontakt av mig, vilket för mig i perioder är svårt på grund av taskiga internetuppkopplingar och tighta scheman, men det finns inget jag hellre vill än att prata varje dag. Så min värld blir på något sätt så distansierad med alla mina kära där hemma och sedan så sjukt intensivt med mina vänner nere i alperna. De här kontrasterna kan få mig att känna mig kvävd ibland tror jag. Jag får liksom inte tid för mig själv, slappa, tänka och bara göra precis vad jag känner för. Jag har höga krav på mig själv både vad gäller skidprestationer, relationer och mycket runt om kring mig. Jag tror jag har förstått att jag måste få landa ibland, grundas och sedan lyftas igen.

Jag lever nog i mångas ögon det absolut bästa livet, och tro mig, jag är så sjukt nöjd med hur jag lever mitt liv. Men tro mig också när jag säger att det är svårt att leva två parallella liv ibland, jag blir så arg på mig själv för att jag inte klarar av det alla gånger, men jag blir även så otroligt stolt när jag nu tillåter mig själv att inte alltid göra det.

Sen vill jag även säga att mina vänner, min familj och min pojkvän är helt fantastiska människor som stödjer mig i det jag älskar och vill göra. Alla mina skidvänner som ställer upp, stöttar, peppar och pushar mig mot nya och större mål. Tack alla!!!

Med det kommer här lite bilder från senaste tiden:

IMG_5998

Fin soluppgång i Livigno på tävlingsdagen.

IMG_6047

Glada tjejer redo för final i St Moritz!

IMG_6074

Som inte riktigt slutade som planerat för mig, men som avslutades med en varm sol på terrassen uppe i St Moritz. Livet som skidåkare är rätt bra rätt ofta.

IMG_6066 IMG_6057

Så här såg det ut från toppen av Corvatsch och när man kollade ner i facet, brant men så otroligt roligt!!

IMG_6053

Vi var även tvungna att bli firade en liten bit för att ta oss till starten, här står Evelina och gör sig redo.

Vill även säga stort tack till alla som läser bloggen, det värmer verkligen!!!