Skoj att äntligen vara igång med bloggandet. Kanske ska ta och berätta för er som inte riktigt har någon aning om vem jag är och vad jag gör att jag åker FRIÅKNING, det bästa som finns på jorden. 1 januari åker jag ner till Verbier där jag kommer bo tillsammans med 3 andra. Jag tror kommande säsong kommer bli kanoners och allt där till, men jag har ett stor MEN just nu och det är mitt knäää. Ja usch säger jag till allt som har med knän och göra. Man önskar att man hade kunnat ta bort dom och ersätta dom med proteser, så inget någonsin kan gå sönder. Men det positiva MEN:et i detta är att det inte är någon allvarlig olycka eller ingrepp jag gjort, det tar bara en himla massa tid att få det starkt igen, och det är så otroligt enerverande att köra rehabpasset för 44:e gången på någon månad. Så jag hoppas helt enkelt att formen är back on track och redo att kasta sig ut för klippor när jag stämplar ut från gruvan för den här gången och sätter mig på planet ner mot Schweiz vid nyår.
Hoppas på att bli stor och stark som på bilden innan tävlingarna startar, men jag kämpar på!
Nu är det åter ner i gruvan jag ska bege mig för att samla in säsongens levebröd, hejs svejs så länge!