Min älskade pjäxtork av blås-variant som tjänat mig väl de senaste 10-12 åren tackade inatt för sig och gick, utan förvarning, i pension. Sorgligt, med tanke på att just denna pjäxtork hamnat i toppen av alla ”bästa packade grejen”-listor sedan den införskaffades i början av min skidsatsande karriär… Med undantag för Japan i januari för ett år sedan där spänningen i uttagen gav en effekt motsvarande en tvåochenhalvhästars utombordare på ett hangarfartyg. Blåsaren har torkat allt ifrån mina första riktiga race-pjäxor till dyngsura vinterskor,gummistövlar och handskar, och var dessutom med i övergången till friåkningspjucks med gåläge och allt. Under min första säsong förrförra vintern i Österrike räddade denna pjäxtork vår hall i säsongarboendet från den annars standardiserade sura lukten av svettiga och halvt mögliga innerkor. Nu får vi dock klara oss utan tork tillsvidare, antingen tills Mårten plockat med en hem från Sverige vid nästa hemvisit eller om vi kan lyckas hitta en värdig ersättare i någon alpbutik…
Tack för allt torken!
(Gjorde ett försök i äkta pappa-inspirerad anda att skruva isär apparaten och desperat försöka få liv i den utan framgång. En hyfsat okvalificerad gissning är att fläkten gett upp för gott)
Åkningen idag var skoj men väldigt blöt. Det blev pist och konstaterande att friåkningstävlingen för juniorer som skulle gå av stapeln med största sannolikhet skulle ställas in eftersom man inte ens såg halvvägs upp på sistaminuten-facet lokaliserat halvvägs in i skogen här uppe i Bruson. Enligt Facebook kunde dock tävlingen genomföras senare under dagen ändå när dimman lättade lite tillfälligt.
Målgång och ca 1/3 av junior-tävlingens åk…
Snön var blöt och slaskig, men det fick bli ett antal piståk med lite fokus på åktekniken och att sätta membranen i skalkläderna tänka att stänga ute väta på hårdtest. Gillar av någon anledning att åka runt i spöregn, trots igenimmade gogglar och dyngsura sittliftar…
Blöt som fasen och lite halvt skeptisk till gore-tex…
Efter åkning vallades den skidor, även om regnet nu äntligen slagit om till snö så känns en något mjukare valla som ett rimligt alternativ för att undvika att skidorna suger fast under morgondagen. Plus att de stackars skidorna förtjänar lite kärlek, speciellt efter alla stenar jag kört på de senaste dagarna..
Efter skidvård kommer benvård. Tibiafrakturörerna Gabriella och Mårten roade sig med isbad och varmvattenchock följt av liliment-massage. Allt ackompanjerat av kvävda småskrik och plågade grimaser.
varmt-kallt-varmt-kallt-upprepa-upprepa-liniment-massage = framgångsrecept för benbrottsrutinerade