Bilen är preppad för avfärd; besiktigad och klar, nya fiktionsdäck (j*vla dubbdäckshatande tyskar), montering av snökedjor (årets julklapp!!) är praktiserat, oljan är bytt, talboxen skrubbad, däcktryck och nivåer på diverse underhuven-vätskor kontrollerade, reservhjulet välfyllt, GPSen uppdaterad med senaste Europa-kartorna, bogserlina, spännband, verktygssats, reflexvästar, isskrapor, extralampor, registreringsbevis, försäkringspapper och FM-sändare är lastat.
Packning av bilen avklarad, jag har av mina medresenärer blivit tilldelad epitetet PackningsHitler (bara för att man åker bil kan man för fasen inte släpa med sig allt man äger!!), halvt kompledigt från jobb, uppgraderad hårddisk på digitalburken, bindningar monterade, stighudar tillskurna, belag mättade och stålkanter trimmade till perfektion. Dagen vi planerat för i ett halvår är här. Avfärd mot alperna, och det är snö på ingång. Nu drar säsongen igång på riktigt (36 dagar hittills coachande racekids räknas inte riktigt).
Resan inleds från Solna, bortom Hagas ängder, vid 17-tiden. Resonemanget ”det tar ett dygn oavsett så vi kör genom natten hur vi än gör” ledde fram till denna avgångstid. Första färjan vid midnatt Helsingborg-Helsingør, följt av transfer till kontinenten med 03.15-färjan från Rødby. 04.07 Rullar vi ut genom Puttgarden och tar sikte mot Autobahn!
Snacks-lådan med låstas-spons från Axfood kommer väl till pass längs vägen, och överblivet utrymme i bakluckan fylls av Mårten med chips och svenskt godis som kan komma väl till pass under vinterns gång när det letas boende på alporter.
Nu kör vi… säger GPSen och informerar om att restiden är beräknad till 21 timmar. Återstår att se hur det blir med det…
Och lugn mamma, vi har inte för avsikt att applicera mottot ”Mer Ladd Än Sladd” på bilkörningen (denna gång)!