Den här texten har funnits lite överallt nu. Jag inser det. Både i tidningen och på akaskidor.se. Jag inser det.
Frälsaren och jag
Igår började jag äta godis. Jag tänker äta godis idag också. Och imorgon. Faktum är att jag tänker äta godis tills det antingen inte finns något mer godis kvar i hela världen eller tills det börjar komma ut genom öronen på mig.
Skidåkare – hur klarar ni er i vardagen?
Ostrukturerade stollar som aldrig passar en tid. Aldrig svarar på mail. Finns kaffe, snus och kanske en liten öl så är allt på en trivsam nivå och det händer inte så mycket mer.
Hemavan: i bilder
Jag fick till mig att det kan vara bra att faktiskt ha någonting som uppvisar en tendens till skidåkning på en ”skidblogg”.
Trovärdigheten är allt vi har
Så hände det jag som skidbloggare både, om jag ska vara lite ärlig, väntat lite på, kanske längtat efter och fruktat från allra första början.