Ostrukturerade stollar som aldrig passar en tid. Aldrig svarar på mail. Finns kaffe, snus och kanske en liten öl så är allt på en trivsam nivå och det händer inte så mycket mer. Den enda tiden som kanske passas är gondolen om det snöat.
Skidåkare! Hur klarar ni av er vardag? Den utan för skidbubblan? (Ja, jag säger ni här. Det känns tryggare så.)
Alltså, hur går det till? Varje gång jag träffar inbitna skidåkare förvånas jag över den speciella attityd till omvärlden som många av er har. Jag skulle inte gå så långt och säga att det är ett destruktivt ”fuck it all!”-förhållningssätt. Nog mer ett axelryck och ett ”Äh, det löser sig”.
Men till allt. Allt!
Konversationer på en skidresa kan gå till som följer:
– Fan, ska vi fixa frukost tills imorgon?
– Äh, det löser sig.
– Hur gör vi med lunch?
– Äh, det löser sig.
– Jag hittar inte mitt liftkort sen igår! Och någon har spytt i vasken?
– Äh, det löser sig.
– Kom igen, vi behöver fixa till laggen. Du har ju ett core shot deluxe från idag.
– Äh, det löser sig.
– Lägger du ut ölen i snön?
– Äh, det löser sig.
– Vad är det som luktar så jävligt i lyan?
– Äh, det löser sig.
– När behöver vi gå upp imorgon för att vara första gondolen upp?
– Äh, det löser sig.
– Snackade du med dina polare? När är festen?
– Äh, det löser sig.
– Skulle inte du jobba ikväll?
– Äh, det löser sig.
– Behöver du tvätta något?
– Äh, det löser sig.
– Hittade du bilnyckeln?
– Äh, det löser sig.
– Det brinner i köket, kan du hjälpa till?!
– Äh, det löser sig.-
Det enda som egentligen inte bemöts med detta är en fråga om en person vill ha gratis wifi eller gratis bärs. Allt annat? Äh, det löser sig. Senare.
Så, hur fungerar detta i verkliga livet? Där utanför skidbubblan, där det finns riktiga människor som på riktigt faktiskt tycker att det är viktigt att passa tider, byta strumpor och rapportera in semester tre månader innan den ska tas ut? Hur hög är frustrationen hos dessa vanliga människor? De som drabbas av ännu ett skidåkar – ”Äh, det löser sig.”
Jag menar, jag har ju första parkett när det gäller att få godkännande på en intervju, få svar kring fakturering, få feedback på en text, få instruktioner om vart jag ska åka och när. Vem jag ska prata med om liftkort och boende. Alltsammans fungerar ju med en fördröjning som till och med hade gjort dåtidens telegrafister en aning frustrerade.
Jag ser inte alls hur det går ihop för er där ute i verkligheten.
Hur slutar det när skidåkaren blir bjuden på after work av jobbet, en after work med en öppen bar? Limmas det fast shotsglas på en skida? Hur snabbt tar all Fernet slut? Tar kollegorna illa upp om deras t-shirt blir riven mitt itu?
När skidåkaren ska passa tiden till frisören? (Om nu mot förmodan skidåkaren har blivit uppmanad eller tvingad att gå till frisören.) Hur ofta kommer en skidåkare iväg till tvättstugan? Den där cykeln som varit trasig sedan före revolutionen? Pengar till parkeringen? Betala räkningar?
Håglösheten och den fantastiska förmågan att helt utestänga saker som inte anses viktiga, den torde reta gallfeber på övriga världen.
Jag vrider och vänder på det och jag får det inte att gå ihop riktigt. Allt som samhället vilar på, allt som anses viktigt, är saker som de skidåkare jag känner medvetet eller undermedvetet ignorerar å det grövsta.
Antar ni andra gestalter? Går ni in i någon sorts lögn och självförnekelse för att dölja vilka ni verkligen är? Det är väl egentligen det enda rimliga svaret på dessa frågor antar jag. Sätter ni skidmentaliteten åt sidan och går upp i er yrkesroll? Skjuter ert sanna jag åt sidan? Jag ser ingen annan lösning.
De enda som faktiskt kommer undan med ett skidåkarliknande förhållningssätt är väl politiker?
Alla andra förefaller förställa sig. Hade detta inte gjorts hade väl dödsfallen på sjukhusen varit skyhöga. Flygplan hade kraschat överallt. Bondgårdar stått stilla. Kollektivtrafiken vill jag inte ens tänka på.
– Kör du förbi Drottninggatan?
– Kanske, jag får se.
– Vilken tid är vi vid den här hållplatsen?
– Senare, sen! Fan, hur ska jag veta det?
– Hallå? Chauffören det har börjat snöa. Kan vi åka eller? Hallå? Chauffören är du där?
Tänk om ett helt samhälle byggde på en väderrapport, en ovilja att ta av sig underställ, en förkärlek till värdelösa gamla filmer, billig öl och en oförmåga att ha någon sorts framförhållning alls?
Vackert ändå.