Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

En hyllning till den generelle skidåkaren

En helt vanlig frågeställning lyder: Vad kom först – dårarna eller liftkön? Alltså, blir normala människor som ställer sig i liftköer dårar? Eller attraherar liftköer bara dårar? Att något så fint som en väntan vid foten av ett berg  kan bli en sådan inverterad Ompa-lompa-fabrik är och förblir en gåta.

Jag tog med mig tankarna och någonstans mellan en ytterst ofrivillig löpträning i Hammarbybacken, en kall veteöl och en angenäm Cannelloni, började jag fundera över skidåkning och skidfolk.

Vad kom först? Alla påtagligt sköna människor som åker skidor eller gör skidåkning människor trevliga? Alltså, om man tänker efter. Är det inte fantastiskt ofta som skidfolk visar sig vara avslappnade, trevliga och allmänt trivsamma människor?

Jag tror jag försöker sätta fingret på vad det är som gör att det förhåller sig så. Eller vad som kommer först? Söker sig dessa människor, som nästan alltid innehar sunt förnuft, som är vaccinerade mot *vardagsidioti och som plockat upp självinsikt, självdistans, humor och allt annat som kan ses som positivt, till skidåkning? Eller är det tvärtom? Att skidåkning gör det lättare att tycka om människor? Är det gemenskapen och kontexten tillsammans som lindar in allt i ett rosa färgat dis med honungssmak?

*Exemplen på vardagsidioti är många. Främst handlar vardagsidiotin om en oförmåga att inse att andra människor lever och verkar i samma verklighet som du själv. 

Tänk efter. Hur ofta träffar du på folk i vardagen som visar sig vara kompletta dumskallar? Inom andra intressen och hobbies? Segling? Golf? Fotboll? Speedway? Hur ofta har du egentligen känt något behov av att snacka vidare med en okänd person i matbutiken? Eller på fotbollsläktaren? Från Böda camping? Jag har varit på ett par golfresor i min dag och kan inte påminna mig att jag har fortsatt kontakt med någon endaste golfare jag träffat på. Slumpen? Ja, kanske?

Tänk sedan efter när situationer uppstår på och vid foten av berg? Där det istället går att träffa vänner för livet, vid ett övergångsställe nere i byn? På ett hamburgerhak mitt i staden? På afterskin? I liften? Hur kommer det sig?

Är det den stämning och själva inramningen en liten by 1500m över havet ger? Isolering i bergen? Bidrar vetskapen om att det faktiskt är omöjligt att bli bakis när man befinner sig 1500m över havet till välviljan? Insikten om att man faktiskt behöver vara fler på berget? För att åka säkert? För att delad glädje är dubbelglädje? Beror det på att man som skidåkare inte kan ha nog med andra skidåkare i vännerlistan på Facebook? Som trygghet? För att alltid ha någon att åka med.

Blir skidåkare, av dessa anledningar, extra sociala mot andra skidåkare?

Visst intressen förenar, men som jag skrev ovan. Jag upplever inte samma öppenhet och gemenskap i andra sammanhang. Och definitivt inte samma låga procent av vardagsidioti.

(Missförstå mig inte, de allra flesta jag åker skidor med är kompletta idioter. Men det är skillnad på dålig idioti och bra idioti. Ser du inte skillnaden kan jag bara beklaga…)

Jo, människor kanske är annorlunda när de är på semester. Vilket ofta är kontexten när det kommer till just skidåkning, men hur kommer det sig att vänskapen ofta överlever veckan. veckorna, eller säsongen på berget? Umgås du ofta med hotellgrannarna från Grand Canaria?

Ja, jo självklart finns avvikelser. Såklart. Men principen att inte ha några vänner en puderdag är snarare undantaget som bekräftar regeln.

Att aldrig ens behöva fundera över en till en skidresa. Därför att man vet att den kommer resultera i glada tider och nya vänner. Att inte tänka två gånger över att bo med 4 främlingar på 25kvm? Det är vackert.

Så, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför – blir detta min hyllning till er: Alla fantastiska dårar som förgyllt mina dagar på berg runt om i världen.

Och till er som kommer att göra det framöver.

För att lätta upp stämningen, här är 6 säkra sätt att bli ovän med en skidåkare:

  • Låt skidåkaren stå färdig i farstun och vänta på dig medan du desperat försöker hitta solstiftet som dina läppar behöver för att inte blir frasiga.
  • Fis i gondolen.
  • Kräks i skidåkarens pjäxor som står uppställda i hallen, istället för att kräkas utomhus.
  • Avboka frukosten som (nästan) ingår i priset, med motiveringen: ”Jag köper frukost, vad fan, sluta tjata.” Och skit sedan i att köpa frukost.
  • Följ efter en skidåkare på berget, utan att ha frågat om dina stalker-tendenser är okej och utan att du har egentlig koll på vart du är någonstans, så att skidåkarens samvete tvingar denne att avbryta tänkt åk och lotsa dig ner. Gör det. Svinbra. Tack. Kul.
  • Ät upp skidåkarens bacon.