Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Fosterställningen – Skidåkarens bästa vän?

Av Posted on Inga taggar 0

Efter ett kort samtal med en bekant började jag fundera på huruvida den gamla klassiska fosterställningen faktiskt är svaret, eller lösningen om man så vill, på de flesta problem och situationer en skidåkare kan tänkas hamna i.


Wikipedia beskriver en fosterställning som följer:

”Fosterställning är den hopkrupna ställning, med benen böjda och låren mot bröstkorgen, som ett foster har i livmodern, åtminstone mot slutet av graviditeten.

Ibland används detta som en försvarsmekanism hos människor eftersom ställningen skyddar huvudet. Det är också starkt associerat till psykiska trauman där en person vill skärma sig från omvärlden och återgå till ett tryggt tillstånd.”


Wikipedia ligger här lite före och har redan beskrivit fosterställningen som den fantastiska försvarsmekanism den är. Vad Wikipedia inte tar upp är dock hur mångsidig fosterställningen kan vara. Hur kontextlös den är. Hur absolut den är och vilken reaktion på verkligheten den kan användas som. Jag tänkte jag skriver i du-form nedan, det kändes bättre. De fosterställningskrävande några av situationerna nedan blir liksom mindre påtagliga då. Kroppens lidande efter huvudets oförmåga behöver inte alltid stå i centrum. Med det sagt, det var inte bara jag. Och ibland såg det ut så redan innan jag kom.

Har du hamnat på en sovbuss ner till alperna? Köpte du kanske en flaska med något starkt på båten mellan Danmark och Tyskland? En flaska som vann över dig någonstans där i mörkret på Autobahn? Mår du illa? Snarkar någon bredvid alldeles för högt? Har denne någon ätit lite för mycket vitlöksmarinerad kebab på färjan över? Eller bytte strumpor senast under förra seklet? Satte en medresenär en ära i att nästan citera alla repliker från Snowroller något sånär rätt? Vägrade guiden visa Grizzly man? Ligger du lite för nära någons fötter igen, finns ingen utväg? Har dina underkläder fått eget liv? Rullade din snusdosa retsamt bortåt i mörkret utan att vinka hejdå?

En fosterställning kommer hjälpa dig igenom den skumpiga natten. Ta dig hela vägen fram till den karga morgonen vid bensinstationen. Där ett nät Baby Bell kanske väntar på dig…

Är du bummare som inte sett snö falla eller en tallrik näringsinnehåll på fyra-fem veckor? Är det matchande skidstället redan sönder och det är inte ens nyår? Är säsongsjobbet som diskare redan över? På grund av anledningar du vägrar erkänna för dig själv? Skiljer sig din och Langley’s syn på ”drömjobbet” åt en smula?

Här ta en filt! Kryp ihop.

På väg hem från den blöta alpfesten? Utan jacka? Var är din högra sko? Var du på Panda? På Mooserwirt? Kängan? Bygget? Chambre Neuf? South bar? Charmade den charmige fransosen den där snöbrädeflickan, vars gunst du under kvällen försökt köpa med öl och tvivelaktiga lögner om din förmåga på berget? Kom bummaren med gogglebrännan och fiskade upp den där killen du, vars uppmärksamhet du försökt fånga genom att stå i baren och skicka ut vibrationer under kvällen? Kan du inte hitta din ena vante? Är din resekamrat lika borta som rumsnyckeln? Hann Poco Loco stänga innan du fick beställa mat? Spelade det ingen roll eftersom du inte har några pengar kvar?

Lösningen? Fosterställningen.

Bakfull så till den milda grad att ett gammalt japanskt och rituellt självmord börjar kännas relevant? Att kanske utföra naken från midjan och neråt halvvägs på väg till kylskåpet? Har du legat i duschen större delen av dagen och förgäves försökt krafsa upp locket till avloppet? För att på så sätt i alla fall försöka bli av med de fysiska bevisen av gårdagskvällens misslyckande. Samtidigt som alla andra är ute och njuter av snön som kom under natten?

Leta upp en pjäxa som ser skön ut i hallen. Dra upp benen mot bröstet. Omfamna dig själv och känn lugnet.

Laddade du på? Skickade stort? För stort? Kanske för att imponera på någon? Kanske för att imponera på någon som gick hem med den där charmige fransosen kvällen innan? Som i ett sista försök. Ett rop – ”Se mig! Hör mig! Varför duger inte jag som jag är?” Stack skidan iväg och försvann neråt dalen samtidigt som du vred knät och satte dig på vad som förefaller vara en rot? Skrapade du hakan mot den elaka snön? Viskar en röst att det aldrig är för tidigt att ge upp? Är det för mycket av säsongen eller veckan kvar? För långt ner till dalen?

Puffa till en liten kudde i snön, dra upp dragkedjan, sätt gogglesen över ditt ansikte och skit i dina vänners uppmaningar att – ”Kom igen nu för fan”. Krama dina knän en stund.

Hånler kylen åt dig hemma i lägenheten? Påminner den om en tandlös britt? Hade du glömt soppåsen med den halva grillade kycklingen du tryckte i dig innan du gav dig av? Fönstret till sovrummet var öppet? Är klockan halv fyra på morgonen, du har feberkänningar och måste vara på jobbet om tre timmar? Glömde du pjäxbagen i taxin och mobiltelefonens krossade display skaver i fickan? Har du utslag i ansiktet – med vänlig hälsning ett gammalt franskt mögelhotell?

Skidåkarens bästa vän kommer att trösta dig tills den arga verkligheten återigen sätter klorna i dig.